Stallet...

Hejsan!

Ibland känns det som jag bor i stallet. Jag är där typ jämt och när jag inte är där så sitter jag här. Nej, jag ska nog skära ner på stallet och försöka leva ett annat liv också. Det känns som det är dags att umgås med dom som går på två ben också. Men så kanske livet är som hästtjej. Jag har ju inte änns en egen häst så jag fattar inte var skon klämmer. Jag skulle aldrig klara mig utan hästar men ibland känns det som jag inte har något annat liv än hästarna. Det är ju underbart med hästar. Men borde jag inte göra något annat än att vara i stallet om dagarna?

Ibland får jag damp på mig stjälv jag gör inget annat och då menar jag verklgen inget annat. Men i grund och botten så är det i mitt stjälvförtroende som skon klämmer. Jag tror att jag igentligen inte vågar gå ut och träffa nytt folk. Jag är nämligen en person som är rätt duktig att spela mitt stjälvförtroende bland, jag verkar som värdens stjälvsäkraste tjej men när man står där ensam med någon face to face så är det något helt annat. Jag fattar inte varför det ska vara så? Jag... Äh, skit samma ni fattar nog vad jag menar. (förlåt men jag var tvungen att skriva av mig lite)

Puss // Lympan <3